Camillas blogg

Konversation mellan mig och gubbe ca. 70 år i väntan på bussen imorse:

Gubbe: Får jag fråga dig en sak?
C: Javisst?
Gubbe: Hur lång är du?
C: 1.79 tror jag
Gubbe: Jamen det är ju helt fantastiskt
C: hehe...
Gubbe: Är det genetiskt eller?
C: Nja, min mamma är rätt lång men inte min pappa
Gubbe: Jamen det är ju fantastiskt, helt otroligt.
C: ???

Antar att han menade det som nån sorts komplimang och det var ju lite roligt men jag kunde inte hjälpa att jag kände mig lite, tja vad ska man säga, utpekad. Jag tänker inte ofta på att jag är så lång. Som liten var jag ganska kort så jag kanske fortfarande inte har vant mig med att vara lång? Ibland kan jag se en lång tjej på stan och tänka "oj, hon var lång" men när jag går förbi märker jag att jag är minst lika lång. För det mesta trivs jag nog rätt bra med att vara lång, men längre än det jag är skulle jag inte vilja vara!

Idag pratade seminarieläraren om tidsbristen på kursen och att vi inte skulle stressa upp oss. Tidsbrist? tänkte jag då. Igår var jag t.ex.helt ledig. Vi har fyra veckor på att läsa fyra böcker, men p.g.a. "tidsbristen" behöver vi inte läsa hela. I snitt har vi kanske föreläsning eller seminarium två timmar per dag. Vi har en tenta, men fyra lediga läsdagar innan. Dessutom får man ha böckerna med sig på tentan. Så NEJ jag är inte direkt stressad under denna kurs.