Camillas blogg

I lördags kväll skulle jag koka lite kaffe åt mig. Men precis när jag skulle sätta på kaffebryggaren slocknade hela lägenheten! Jag lyckades få tänt igen genom att justera min jordfelsbrytare. Men så hände samma sak när jag skulle sätta på kaffebryggaren igen. Samma procedur igen, jag lyckades få ljus men så hände det en gång till. Då blev jag lite misstänksam och tittade närmare på min bryggare. Det var då jag upptäckte vad som hade hänt... Min kaffebryggarsladd hade smält på en varm platta. Fattar inte hur jag inte kunde märka det när jag lagade mat. Kanske låg den precis bredvid plattan och det räckte för den skulle smälta? Min fina kaffebryggare är förstörd, snyft.

Det hemska är att detta inte är den enda kaffebryggaren jag har förstör det senaste året. Den jag fick ärva av E & R gick sönder i botten och när jag städade hos Joel flög hans kanna i golvet och handtaget lossnade... Nu smakar kaffet lite konstigt där. Frågan är alltså om jag ska våga satsa på att köpa en ny kaffebryggare eller om jag ska hålla mig till snabbkaffe?

UPDATE: NEJ! NU HÄNDE DET IGEN. Jag glömde mitt smörpaket på en varm platta. Jag hatar att ha ett litet kök. Och min klantighet.

Jag minns när jag var liten gick hos min dagmamma Kicki (antagligen var jag fyra år eftersom det var så gammal jag var när jag började på dagis). Kicki hade en dotter som gick på dagis. Dottern berättade om lite saker de brukade syssla med på dagis. Då tänkte jag något i stil med "herregud vad gammal hon är som går på dagis". I min lilla värld trodde jag väl att alla barn gick hos dagmamma innan de började på dagis. Sen, när jag också hade börjat på Blåkulla, var det barnen i skolan som var så stora och visste i princip allt. Men när jag började ettan var det plötsigt fyrorna, som var våra faddrar, som i princip var fullvuxna människor. För att inte tala om några år senare då man började fundera över högstadiet och alla som gick där... Några år senare var det plötsligt 18-års dagen som visade att man var myndig och vuxen på riktigt. Men så blev det ju inte riktigt. Ja, ni ser, perspektiven flyttas framot hela tiden. När tycker jag nu att man är stor på riktigt? Hm, kanske är det vid 30, gränsen är inte lika tydlig längre.

Vad ville jag då säga med det här inlägget? Inget speciellt, försöker bara undvika hemtentan.  

Varför ska det vara så svårt att leva i nuet? Eftersom jag inte har ett speciellt stressigt liv brukar jag inte hålla på och tänka på allt jag ska hinna göra imorgon och sådant. Jag brukar mer sitta och dagdrömma om hur mitt liv ser ut om några år... Vad jag kommer jobba med, var jag kommer bo och allt sådant. Visserligen är det ju ganska mysigt att dagdrömma men ibland kan man ju haka upp sig lite och inte komma vidare med tankarna. Som min kusin Malin skrev på sin blogg för någon vecka sedan så tänker man ju till 95% (tror jag det var) samma tankar varje dag. Det är ju lite störande! Just nu kretsar mina tankar främst kring om jag vill jobba på dagis eller i skolan när jag är klar med utbildningen. Jag har gjort en lista med för- och nackdelar för att reda ut mina tankar lite mer.

Fördelar skola
-roligt att lära barn läsa, skriva och räkna
-andra ämnen kan också vara intressanta
-barnen klarar sig till stor del själva och behöver inte så mycket omvårdnad
-lediga lov och frihet att till viss del fördela arbetet som man vill (t.ex. ta med jobbet hem)

Nackdelar skola
-svårt att få jobb (utbildas alldeles för många lärare i låg- och mellanstadiet)
-mycket jobb i veckorna (märkte hur mycket min handledare jobbade)
-stort eget ansvar och väldigt lite teamwork

Fördelar förskola/dagis
-lätt att få jobb (brist på utbildad personal)
-mer samarbete mellan personalen, leder till minde eget ansvar
-kan jobba mer fritt utan att vara bunden av läroplanen
-små barn, små bekymmmer???

Nackdelar dagis/förskola
-mer praktisk omvårdnad (klä på och av, byta blöja etc.)
-hög ljudvolym
-tunga lyft

Ni får gärna komma på mer för- och nackdelar om ni har några! Precis för tillfället känner jag mig mest sugen med att jobba med sexåringar som ska börja skolan (alltså lite mittimellan alternativen)...

Jag måste bekänna något... Jag är lite av en nyhetsnörd. På mornarna brukar jag kolla på nyhetsmorgon och jag hinner oftast se nyheterna på både SVT och TV4. Dessutom brukar jag kolla på någon nyhetssänding kvällstid också.  Det ska erkännas att jag är en av dom få individer under 50 som kolla nyheterna på text-tv också. Jag tycker om att veta vad som händer i världen! Men fråga mig inget om finanskrisen, den är jag varken intresserad av eller förstår mig på.
 
Det stör mig lite att det verkar gå trender i nyheterna. För ett par år sedan rapporterades det dagligen om fågelinfluensan i Asien och om hur stor risk det var att den skulle spridas i världen. Nu för några veckor sedan, upptäcktes den hos fåglar i Sverige, men ingen är orolig längre för att nyheterna inte rapporterar om det. För att inte tala om den stora trenden förra året, då det i princip i alla nyhetssändningar talades om klimathotet och nya alamerande forskarrapporter. Detta ledde till att många människor blev mycket mer miljömedvetna och började tänka annarlunda. Vad hände?! Nyheterna har princip slutat ta upp klimathotet och jag tycker mig se att människor inte pratar lika mycket om sin oro för miljön eller klimatförändringar som de gjorde förra året. Den stora "trenden" nu är som sagt finanskrisen. Jag är absolut ingen expert på ekonomi, men det känns som att denna kris knappast kan bli bättre av att man gör människor oroliga genom att ständigt tjata om den.